Japan, Taiwan, Kina. Tre länder som har bidragit med varsin kortfilm av tre relativt fräscha regissörer. Gemensamt för dessa filmer är det styrande ledmotivet kärlek. De är unika, med egen story där enbart någon karaktär återkommer i mer än en del. Den självklart största likheten finner vi i de kulturella olikheter och språkbarriärer som på något sätt påverkar dess figurer. Filmerna är namngivna efter de städer de utspelas i.

Det är i Tokyo, i regi av Ten Shimoyama, som den första historien äger rum. En kvinnlig konstnär genomgår en svår tid efter uppbrottet på ett långvarigt förhållande. Hon finner tröst i bilderna som en Kinesisk student fäster på dörren till hennes jobb varje dag. I denna korta episod tillkommer även en liten sidoberättelse som ger lite mer kött på benen åt den Kinesiske karaktären. ”Tokyo” är en fascinerande kärlekssaga, gulligt berättad och glädjande utan att någon gång bli för mycket. Historier av denna art tenderar lätt att bli överdrivet sockersöta men Shimoyama undviker smidigt sådana inslag. Istället genomsyras kroppen av en pirrande, nästan längtande känsla, där ens största önskan är att epilogen leder till nyförälskelse mellan parterna.

Hopp är det drivande temat i ”Tokyo” och därtill den ljusaste av filmerna. Det som stärker ens engagemang för berättelsen är dess två huvudkaraktärer. Chen Bo-lin (Blue Gate Crossing) är som den Kinesiske studenten Yao mycket trovärdig. En person som i inledande skede lider av ensamhet, befinner sig i ett främmande land där språket utgör hinder för kommunikation med andra människor. Förändring sker då han finner bot i att trösta den Japanska konstnären Michiko med bilder som föreställer hennes återhämtning. Michiko är med glans spelad utav Misaki Ito (Ju-on: The Grudge) som övertygande visar skiftande sinnesstämningar. Dialogerna är få, men bilderna är uttrycksfulla nog. Att beskåda Yao, cyklandes ensam på Tokyos vackra gator förtäljer allt man behöver veta, ord blir överflödiga.

Yee Chih-yen, regissör till bland annat ”Blue Gate Crossing” är ansvarig för den andra episoden med titeln ”Taipei”. A-Su (Mavis Fan) är en ung kvinna med brustet hjärta, följden av en avslutad relation. Tecchan (Ryo Kase) med Japansk bakgrund är på besök i Taiwan, är uppenbarligen bekant med A-Su och får bege sig till hennes bostad sent en natt för att hjälpa henne resa en vägghylla. Han är intresserad av henne, hon använder honom i ett desperat försök att lösa sitt gamla förhållande.

”Taipei” är den svagaste av alla tre filmer, samtidigt inte alls dålig. Det den saknar är verklig empati, särskilt för A-Su, som på intet sätt spelas illa men som framstår som självgod i ett avseende som jag personligen har svårt för. Likaså, Tecchans gestalt förefaller som alldeles för naiv. Han återkastar bilden av ett lite väl godtroget synsätt, samtidigt är det ibland förstående. Syftet är troligen att visa att kärlek leder till ett uppträdande som avviker från sitt regelrätta jag, att man är villig att offra sig och smärtas för den man hyser kärlek till. Min inställning är med andra ord delad. I övrigt är det, bortsett från ett omotiverat dansnummer, en tilltalande film med underliggande humor som anspelar mycket på språksvårigheter.

”About Love” avslutas med ”Shanghai”. Regisserad av Yibai Zhang med Takashi Tsukamoto och Li Xialu i huvudrollerna. Tsukamoto syntes i ”Tokyo” som språklärare och befinner sig i denna del i Shanghais hutongområden. Han hyr ett rum där arbetarklassflickan Yun (Li Xialu) bor med sin mamma och driver en liten butik. Från första stund, om än något dolt, så börjar känslor gro inom henne inför deras Japanske besökare. Han i sin tur är förälskad i sin flickvän som han lämnat i Tokyo.

Av de tre filmer som inkluderats så är ”Shanghai” i särklass den bästa. En förmodligen starkt bidragande faktor kan vara själva hutongerna, områden som personligen tilltalar mig mycket. Byggnader som dessa, med ett något förfallet utseende, är väldigt charmiga och oerhört trivsamma att vandra runt i. Sedan har vi tyngdpunkten, nämligen kärlekshistorien. Det är en vacker, samtidigt lite sorglig skildring där det upprepande temat med språkhinder komplicerar för individerna. Därutöver är urbaniseringen något som påverkar utgången och är därför ett genuint drag av Yibai Zhang som med detta sätter tämligen stora känslor i omlopp. Takashi Tsukamoto och Li Xialu tillför extra glöd med två felfria prestationer som berör på djupet. Båda två personer man känner starkt för med en gång.

I helhet är ”About Love” en samling med tre säkra kort. Kvaliteten är varierande, men fortfarande hög gällande samtliga delar. Är man förtjust i kärlekshistorier så är detta en film som jag med gott samvete kan rekommendera. Det är vackert, berörande, sorgligt och kul.

Av: Peter Nilsson