|
Ching Siu-Tung
är utan tvivel en rutinerad regissör och banbrytare inom wu
xia pian. Hans debut ”Duel to the Death” (1983) är en
tvättäkta klassiker och med två högaktade filmtrilogier (”Swordsman”
och ”A Chinese Ghost Story”) på sitt samvete förstår man
varför han en gång räknades till de främsta filmskaparna i
Hong Kong. Numera är läget snarare det motvända, Ching
Siu-Tung har faktiskt inte skapat något spektakulärt sedan
”The East is Red” (1993) och karriären har sedan dess mest
fläckats av ordentliga fiaskon.
Därför är det både intressant och oroande när oldtimern
efter 5 års frånvaro återvänder till registolen med ”An
Empress and the Warriors” - traditionell kostymaction i
nytappning, en genre som blivit rätt så urvattnad då alla
tänkbara filmskapare, vare sig det gäller komiker eller
dramafilmare vill ha sin bit av kakan - dessa filmer är
nämligen ekonomiskt framgångsrika. Frågan är om en redan
trött konstart kan få mer kött på benen av en uträknad
regissör som Ching Siu-Tung? Läs vidare så får ni se…
När kungariket Yan invaderas av rivaliserande staten Zhaos
arméer dräps Yans vördade konung, men innan denna lämnar
jordelivet beordrar han den föräldralöse generalen Muyong
Xuehu att regera i hans ställe. Detta val ses inte med blida
ögon av Wu Ba, rikets svarta får – men rättmättiga
efterträdare.
Xuehu skönjer snart missnöjet bland Wu Bas anhängare och för
att undvika inbördeskrig tilldelar han titeln som rikets
härskare till den avlidne konungens dotter, Yan Feier vilket
innebär att hon blir rikets första kvinnliga regent. Men
inte ens detta val mildrar Wu Bas makttörstande utan han
börjar omedelbart smida på en konspiration mot rikets
anförare för att ta anspråk på tronen.
Och så händer det. Feier blir efter en mödosam dag på
träningsläger angripen av Wu Bas kompanjoner men räddas i
sista stund av enstöringen Duan Lanquan som lämnat ett
krigiskt förflutet bakom sig för att istället leva
stillfullt i harmoni med naturen. Feier som är dödligt sårad
vårdas en tid av Lanquan och blir för första gången medveten
om hur fridfullt livet kan vara bortom allt våld och kaos,
och naturligtvis blir hon förälskad i sin undsättare. Men
hennes kungarike är i uppror, på väg att falla i händerna på
Wu Ba och Feier tvingas därför välja mellan kärlek och
plikt.
Handlingen må vara tarvligt sammanfattad, men så är också
filmen i helhet – ett lumpet hantverk där Ching Siu-Tung
tycks ha förlagt sin forna kompetens. Dramaturgin är
fruktansvärd och spänningen försvinner successivt redan från
start då herr Ching har sällat sig till de klichéfyllda
filmskaparnas värld. Inte det minsta uns av originalitet
hedrar med sin närvaro och överdramatiserade karaktärer och
logiska luckor gör givetvis det hela svårköpt.
En varningssignal jag borde förlitat mig på tidigare var det
osäkra kortet att anlita harmlösa Kelly Chen i huvudrollen
som styvnackad krigarprinsessa, en roll som kräver både
attityd och viss råhet. Självfallet misslyckas Kelly å det
grövsta med sin rolltolkning då hon saknar all form av
utstrålning som är lämplig i detta gestaltande. Hon ser så
oskyldigt gullig ut i sin rustning att en komisk effekt
uppstår där ett respektingivande intryck istället borde
infinna sig. Bedrövligt. Donnie Yen undkommer med ett
godkänt medan Leon Lai, precis som Kelly Chen, är direkt
olämplig i sin roll.
Actionsekvenserna är liksom resten av produktionen själlösa
och den betagande skaparförmåga som en gång präglade Ching
Siu-Tungs koreografi är som bortblåst. Det är beklagligt att
somliga väljer den lätta utvägen och förlitar sig helt på
vad som säljer istället för att begagna sig av sin
personliga duglighet. Jag kan faktiskt enbart erinra mig om
en positiv sida av filmen och det är Mark Lui (tidigare
medlem i pop/rock duon Dry med Stephen Fung) och hans
jättefina musikstycken. Samtliga låtar är medryckande och
förtjänar att användas i en film av annan kaliber än denna.
Kort och gott är ”An Empress and the Warriors” ett
andefattigt stycke film jag snabbt vill glömma. För egen del
är Ching Siu-Tung uträknad men lyckligtvis har han
tillräckligt många guldkorn i sin portfolio som är värda att
avnjuta många gånger. |