Seido Highs rektor är fast besluten om att ta hem segern i den årliga baseball turneringen som anordnas mellan skolorna varje år. Men Gedo High, en rivaliserande skola har skapat ett lag bestående av våldsamma zombies för att kamma hem det eftertraktade priset. Under turneringens första match lyckas laget från Gedo High utplåna nästan hela Seido Highs lag. En av de få överlevande, Megane, råkar dock en dag stöta på den nya eleven Jubeh. Jubeh verkar inneha den styrka och skicklighet som behövs för att Seido High ska ha en chans att vinna mot det betydligt bättre laget från Gedo High. Jubeh är dock inte intresserad av att spela då hans fader nyligen dött och Jubeh lägger skulden på sig själv. Seido High har dock ont om tid att bilda ett nytt lag och Megane måste lyckas övertala Jubeh att hjälpa dem i kampen att vinna turneringen.

Det är väldigt sällan som jag ser fram emot en film så pass mycket att jag förbokar den för att få den levererad i brevlådan så fort som möjligt. Vanligtvis överlever jag om det tar sin tid men när det gällde Yudai Yamiguchis Battlefield Baseball så var förväntningarna nästan överdrivet höga. Efter att ha tagit del av trailern och läst lite om handlingen så blev jag som besatt. Det var helt enkelt en produktion som med lätthet skulle bli årets höjdare, inte en chans att det kunde gå fel. Eller?

För er som har orkat läsa många av mina andra recensioner vet med er att jag råkar ha en tendens att se fram emot och välja helt fel filmer. Det är som en elakartad förbannelse som vilar över mig och aldrig vill lämna mig i fred, utan den njuter uppenbarligen av att ständigt se mig besviken. Som ni förmodligen redan har räknat ut så blev även fallet så med Battlefield Baseball, kanske inget förvånande fast ändå oerhört tråkigt då den hade alla förutsättningar för att bli något alldeles extra. Kanske beror min enorma besvikelse på att jag inte skaffade mig någon vettig uppfattning om hur mangan som filmen baseras på är. Jag trodde inte det skulle spela någon betydande roll, men onekligen verkar det så att en trailer och lite text på papper ibland kan ljuga något enormt. För vad var det jag förväntade mig av filmen? Jo något i stil med ett galet hopkok av filmer som Shaolin Soccer, Versus och med en touch av gamla hederliga zombiefilmer.

Vad är det då Battlefield Baseball i sin brist på önskade moment har att bjuda på? Framförallt är det humor, filmen är sin helhet en enda lång och tramsig komedi. Inget illa ment mot den sortens filmer, jag är väldigt förtjust även i sådana produktioner. Problemet vi stöter på här är dock att filmens så kallade humor inte hade någon som helst effekt på mig. Visserligen lyckas de första 15 minuterna framkalla en rad skratt och då bådade allt gott. Sedan övergår det till något av det mest meningslösa jag skådat på en väldigt lång tid. För efter de inledande minuterna är filmskaparnas prestation rena skämtet. Konceptet som faktiskt är ganska kul är på film extremt amatörmässigt och ibland riktigt pinsamt att skåda. Skämten känns bara allmänt korkade, och inte ens på ett underhållande sätt. Dumförklara mig gärna men humorn den förstod jag mig inte på alls.

Men tro mig, det är inte enbart humorn som lider av enorma brister och som inger en amatörmässig känsla. Projektet i sin helhet känns inte det minsta ambitiöst utan så gott som alla moment faller platt. Vi har en del riktigt bra grogrunder för att några schyssta actionsekvenser ska ta form. Men varenda gång händer samma sak, det klipps precis när man tror sig ska få ta del av lite våldsamheter och så får vi därefter istället ta del av en scen där allt redan är överstökat. Besvikelserna travas på varandra konstant och man tappar snabbt suget. Likadant är det med dess baseballscener. Som namnet antyder så bör det definitivt finnas en och annan match med i filmen. men inte då, någon baseball fick vi knappt se skymten av utan likt actionscenerna så avslutas det hela utan att vi får vara med om det. Om det beror på budgeten vet jag inte, men i vilket fall så hade de med all säkerhet haft kapaciteten att inkludera åtminstone några enstaka "händelserika" situationer.

Tak Sakaguchi är filmens enda riktiga behållning, bland skådespelarna är han i särklass den enda som sticker ut någorlunda. Han hyser inga större talanger men han har en tilldragande utstrålning som lätt skapar intresse. Det var likadant för honom i Versus, hans skådespeleri höll ingen högre klass men hans karisma vägde ändå upp hans framträdande. I jämförelse med de resterande skådespelarna så har han dock gjort sig förtjänt av en Oscar. Mestadels är prestationerna riktigt tramsiga och tråkiga i all sin uselhet. Det är ingen överraskning att Tak Sakaguchi inte lyckas rädda hela spektaklet när han är helt ensam om att ge en godkänd rolltolkning.

Just det faktum att detta är Yudai Yamiguchis första film och att den innehar ett relativt unikt koncept så gör det mig ganska nyfiken på hans framtida verk. Jag tror nog bestämt att Yudai kan prestera betydligt bättre än så här, men det är sådant som framtiden får avgöra. Även om man försöker ta hänsyn till att Yudai inte är alldeles för erfaren inom filmskapande så är det för min del svårt att finna någon form av underhållning i Battlefield Baseball. Yudai är säkerligen en kompetent regissör men visar här inga större tecken på nämnvärd talang. Filmens brister beror främst på humorn vilken inte alls föll mig i smaken. Avsaknaden av action och andra händelserika moment medför att den genomgående är rätt trist. Sedan har vi skådespelarna som alla med undantag för Tak Sakaguchi bör hitta ett annat jobb. Deras förfärliga framföranden kan förvisso bero på dålig regi. Som sagt, detta var absolut ingen film som föll mig i smaken utan det blev en av årets största besvikelser. Nu får man vara beredd på att ta emot en del ris då jag är medveten om att filmen har en stor skara fans som bokstavligt talat älskar den. Men det tar jag med ro, med tanke på hur missnöjd jag blev så känns det rätt att kasta så mycket skit på den. Mitt betyg blir en svag 2:a.

Av: Peter Nilsson