Bullet in the Head var den andra Hong Kong filmen jag såg runt 1993 någon gång och den inbjöd mig till Hong Kongs fantastiska filmvärld. The Killer som var den första filmen jag såg hade lockat mig men Bullet in the Head var den film som fångade mitt intresse för asiatisk film. Detta var ett verk som tog upp broderskap, vänskap och ära mer än någon annan film som Woo gjort till datum. Det märks så väl att han försökt förmedla allt han kan inom filmens värld och satt det i Bullet in the Head. En mycket personlig film för John Woo som också blir personlig för många som tittar på den då man känner igen temat vänskap och hur man ställer upp för sina nära vänner. Filmen är otroligt dramatiskt gjord och betoningen på våldet är mer realistiskt än förut vilket ger det alvarliga i situationen mer utrymme. Jag har börjat skriva enligt mig om en av dom bästa bland filmer som är gjord i Hong Kong.

Året är 1967 och tre unga män som bor i Hong Kongs slumkvarter gör sitt bästa för att ta sig förbi vardagen som är präglad av gatuvåld. Ah Bee (Tony Leung) Ah Fai (Jackie Cheung) och Little Wing (Waise Lee) är tre bästa vänner som behandlar varandra som bröder och ställer alltid upp för varandra om det skulle behövas. Trots att dom är så goda vänner så har dom olika synpunkter om vad som är viktigt i livet samt olika uppväxter. Ah Bee kan inte ta ögonen från den vackra Jan som han mer än gärna uppvaktar och hon besvarar hans känslor med sina egna. Ah Fai blir hela tiden slagen av sina föräldrar och får jämnt höra hur värdelös han är. Trots det så är han en optimist som hela tiden ser framåt med en slags barnslig naivitet. Han känner att bara han har sina vänner så är allting bra. Little Wing är son till en gatusopare som säger åt sin son att bli någonting viktigt ute i världen och att aldrig sluta upp som sin far. Wings mål är att på något sätt bli rik men han vet inte hur än. Livet fortsätter samtidigt som demonstrationer mot Vietnam kriget blir allt våldsammare. Bakom allt det hemska så finns det ändå en strimma av lycka. Dom tre vännerna är oskiljbara och ger varandra hopp och uppmuntran att allt inte är förbi.

Så kommer bröllopet för Ah Bee och Jan som inte var så oväntat. Det ställs till med en stor fest men pengar saknas för att betala bröllopet med men Ah Fai lovar att ta hand om saken. Han går till en man som lånar ut pengar till en ränta som inte är av denna världen. När Ah Fai är på väg tillbaks till festen så möter han på ett gäng som han inte är populär hos. Fai Keung som är gängets ledare slår en glassflaska mot Ah Fais huvud och tar pengarna men då ser Ah Fai rött. Med en ohygglig vrede så sliter han sig och kastar sig över Keung och slår honom tills han släpper pengarna. Slagen och nerblodad tar han sig hem för att plåstra om sig så gott det går. Han kommer till bröllopet i smärtor och hans vänner blev lite oroliga för dom undrade vart pengarna var någonstans. Ah Bee märker att något är fel då han ser blod märken på Ah Fais kläder samt att han är på gränsen till svimfärdig. På natten möter Ah Bee sin vän när han tvättar rent såren under en kran på gatan. Tillsammans så bestämmer dom sig för att ge igen på Fai Keung. När striden blossar upp så dör Keung i stridens hetta och dom inser att det är läge att fly från Hong Kong. Little Wing känner en person som köper droger och medicin i Vietnam och att ditt är var dom borde fly. Nu börjar den verkliga resan. En saga utan lyckligt slut och inga vinnare.

Att det är en väldigt personlig film för John Woo kan man nog förstå ganska lätt om man läst något om hans bakgrund. Han växte själv upp i slummen där man fick ställa upp för varandra och vardagen var fullt av våld och fattigdom. Vänskap mellan varandra var en otroligt viktig del i Woo s liv i slummen. Detta tog han senare med sig i sina filmer och är oftast utmärkande i alla hans verk dock är Bullet in the Head den film som starkast framför detta tema. Det växlar hela tiden mellan lycka och olycka. En stund så kan dom tre vännerna ha väldigt kul tillsammans medan nästa scen visar en mer våldsam del av Hong Kongs slum då gängen bråkar om dom små smulor som det finns att bråka om. Nu ska jag inte förneka att han slänger in gott om action sekvenser i den här produktionen för det finns det men skillnaden är att dom är mer realistiska nu än i någon annan film han har gjort. John Woo s kännetecken är i dom flesta filmer han har gjort sedan A Better Tomorrow två pistoler och Slow-motion. Jag minns bara en scen från filmen där Jackie Cheungs karaktär använder två vapen i varje hand. Detta är ovanligt för att vara en John Woo film. Dock snålas det inte med slow-motion effekter men detta är till för att skapa en intensiv och nästan en otäck känsla av det mer realistiska våld som framförs här.

Säga vad man vill så är Bullet in the Head också en krigsfilm och även en film om hämnd i slutändan. Kriget i Vietnam drabbar också den här trion hårt och man ser hur många element som hände under kriget stoppas in i Bullet in the Head. Många otäcka händelser har skett på något vis i den här filmen och det gör känslan att det är en krigsfilm mer påtaglig. Woo har också inspirerats av The Deer Hunter och dom starka scener som sker där i fånglägret. Det är inte riktigt samma situation men jag undrar för mig själv när jag ser dessa scener om det är så jag själv skulle reagera om jag var tvungen att skjuta någon bara för att själv överleva? Dessa moment är väldigt starka inom filmen och Woo har verkligen lyckats att fånga dessa bilder så att man reagerar utan att det blir pinsamt och att man inte skrattar åt att dom som agerar, här får man ge stort beröm till skådespelarna.

Skådespelarnas insatser i den här filmen är helt underbara. Jag kan för mitt inre inte föreställa mig några som kunde klara av det hela bättre. Tony Leung som spelar Ah Bee var inte så stor som han är idag. Nu är han nästan Gud enligt en del personer medan jag själv i min blyga benämning anser att han är en mycket begåvad skådespelare helt enkelt. Han är den av dom tre som tar hela situationen bäst och grips aldrig av panik genom filmens gång. Hans rollkaraktär tar emot så mycket elände men han lyckas dölja sin smärta väl mest för att ta hand om sina vänner och se till så att dom inte far illa ut. Tony Leung gör en mycket övertygande roll och det finns inget dåligt att skriva om hans insats. Waise Lee spelar Little Wing och gör den sämsta tolkningen av sin roll bland dom tre vännerna. Han var med och spelade ond gangster i A Better Tomorrow och jag gillade inte hans sätt agera på då heller. Här har han en vana att spela över eller att spela för lite. För det mesta så gör han sin roll med för lite övertygelse för att man ska känna något för hans rollkaraktär. Det kunde ha gjorts sämre men det kunde också ha gjorts mycket bättre.

Simon Yam känner nog många igen från t.ex. Full Contact, Dr Lamb eller Naked Killer. Han gör ett av sitt bästa framträdande i Bullet in the Head. Han spelar yrkesmördaren Ah Lok som hjälper dom tre vännerna i Vietnam. Simon Yam har en otrolig karisma som gör att man minns honom från många scener från filmen. En av dom bästa sker till tonerna av Im a Beliver av The Monkees. Där säger bilderna verkligen mer än 1000 ord. Det är snyggt, välgjort och framförallt välspelat av Simon Yam och förstås Tony Leung. Personligen tyckte jag att Simon Yam fick för lite utrymme i filmen men jag antar att den var formad så att han inte kunde vara med mer än så. Ändå så gör han en väldigt bra roll som man inte glömmer i första taget. Jackie Cheung är den enligt mig som gör den starkaste och bästa rollen som Ah Fai. Det är en sorlig resa man får vara med om tillsammans med honom. Han har allt emot sig men försöker ändå se allt positivt. Jackie Cheung berör en verkligen som ingen annan lyckas göra i filmen, kanske för att det är han som råkar värst ut. När man tänker på det så är det lite lustigt att han från början bara var en populär sångare i Hong Kong men fick sitt genombrott i As Tears Go By för att sedan göra denna oförglömliga roll i Bullet in the Head. Jackie Cheung utsrålar så mycket i den här filmen som glädje, smärta, ilska, rädsla och ångest. Alla dessa känslor känns äkta och spelas väldigt bra av honom. Han är klart filmens starkaste kort inom skådespeleri.

Enligt mig så är det här John Woo s bästa verk som han gjort. Det finns ingen film som kommer i samma klass som Bullet in the Head där han har regisserat, framförallt inte Windtalkers om vi ska jämföra krigsfilmer. Regi, kamera, ljus, action, och känslor har satts ihop till ett stycke film historia av action mästaren själv. Det är synd att han aldrig fick släppa filmen så som den skulle ha gjorts för då hade den varit nära tre timmar lång men inom Hong Kongs filmindustri så var det inte populärt med sådana långa filmer och man misstänkte redan från början att den skulle sälja dåligt på biograferna då ingen vill se sorgsna filmer runt nyårsafton. Dock skulle jag gärna vilja se hur Woo hade tänkt sig hur filmen skulle ha varit vilket är omöjligt nu då allt material är borta. Det här är drama och action från John Woo när han är som bäst. Han har sagt att han vill komma tillbaks och arbeta med film i Hong Kong och jag hoppas det blir snart för där vet han vad han har att arbeta med. Inte ens Face Off kommer i närheten av det bästa han gjort i Hong Kong och det borde säga lite om hans arbetsförhållanden. Det är inte mycket annat jag kan göra än att rekommendera denna film till er. En varningens ord bara så att ni inte spyr eld och lågor på mig sedan. Bullet in the Head är inte som någon av John Woo s andra action filmer och kanske blir ni besvikna eller också jublar ni. Det brukar vara det som gäller, jag har väldigt sällan råkat ut för att någon är neutral till den här filmen. Men som vanligt så finns det bara ett sätt att ta reda på det eller hur?

Av: Johnny Wester

Hong Kong Legends har gett ut många titlar som varit väldigt bra men av dom alla som släppts så tillhör den här dubbeldisken på Bullet in the Head till en av dom finaste och bästa. Förbättrat ljud och bild samt fem timmars extramaterial att frossa i bör tillfredställa personer som svurit över att det inte funnits en bra utgåva på Bullet in the Head att tillgå. På den här utgåvan så finns det på andra skivan interjuver med Simon Yam, Wasie Lee, Jackie Cheung, Patrick Leung, Lau Chi-ho, David Wu och John Woo. Alla dessa är mycket intressanta och bör göra dom flesta nöjda. Det finns även trailers, film noteringar, alternativt slut och som vanligt ett extra ljudspår med Bey Logan. Här får jag dock klaga lite på att inte John Woo fanns på plats och lättade lite på hjärtat hur han kände när filmen gjordes men man kan inte få allt. En som sagt mycket fin utgåva och det var verkligen på tiden också.