Wisely, en i Hong Kong populär figur, får i The Cat lust att agera detektiv då en bekant skildrat en märklig historia om sitt sammanträffande med sina grannar. Det visar sig att dessa grannar är utomjordingar som anlänt till Hong Kong med uppdraget att dräpa ett rymdmonster som utgör fara för Hong Kongborna. Wisely ansluter sig till den lilla skaran utomjordingar som består av en flicka, en äldre man och deras general som faktiskt är en katt. Frågan är bara om de hinner hejda odjuret innan dess krafter blir för stora?

Nam Nai Choi har trots en mager meritlista skapat några omåttligt populära ”skräpklassiker” genom åren där den vrickade äventyrsskräckisen Seventh Curse och den hårdkokta fängelsefilmen Story of Ricky hör till de mest omtyckta. Seventh Curse är i övrigt en personlig favorit inom genren där senare storheter som Chow Yun Fat och Maggie Cheung axlar varsin trevlig roll. The Cat blev (oturligt nog) hans sista gåva till den lite udda filmvärlden och gav en bitvis brilliant uppvisning i det som kännetecknat merparten av hans verk, nämligen en absurd blandning av bisarra galenskaper.

Handlingen i The Cat gör dessvärre ingen klok. Det är lustigt nog Gordon Chan, regissör till Beast Cops och Fist of Legend, som tillsammans med Chan Hing Kar knåpat ihop det så kallade manuset vilket troligtvis inte ens var halvfärdigt vid filmandets början. De lämnar ifrån sig lösa trådar här och där. Sådana som aldrig binds ihop och efterlämnar därför en rad frågetecken och det är tydligt att många inslag har inkluderats allteftersom inspelningen pågått. Det var/är en vanlig företeelse inom Hong Kongs filmproduktion att storyn skapades under filmandets gång. I The Cat är det ett fullt funktionerligt tillvägagångssätt gällande filmens skräck- och actionsekvenser, medan den handlingsmässigt blir lidande. Det är svårt att förbise alla fallgropar och dialogen är rakt igenom urusel. Synd och givetvis ett minus, ändå är det lätt att förlåta när Nam Nai Choi visualiserar sina galna idéer.

För är det något den här mannen kan så är det att fläska på ordentligt med hejdlösa monstereffekter, action och diverse våldsamheter. Filmens kanske mest minnesvärda scen är en vansinnigt rolig sammandrabbning mellan en katt och hund. Jag skrattade något fruktansvärt åt denna syn men blev samtidigt en smula imponerad över dess skapliga resultat. Det hela är ytterst fånigt, men stopmotion-animationer, dockor och levande djur kombinerat i en långvarig, vildsint strid, kan omöjligt förkastas av en enda människa med skämtlynne. Filmen går vidare med ytterligare trevligheter i form av en stenhård Philip Kwok som på hederligt Schwarzenegger manér avverkar kulor i våldsamt tempo. Böcker smulas till damm av hagelstormar och spritflaskor briserar i väldiga eldklot. Det är spektakulär action som levereras. Monsterfetischer får som grädde på moset sin beskärda del av slem, tentakler och gummidelar på köpet. Allt i en lagom charmig förpackning.

Om jag ska återgå till filmens sämre aspekter är nog dess träiga agerande värt att kritiseras. I rollistan är Waise Lee det tyngsta namnet men också den som gör den svagaste insatsen. Brist på komplett manus kan givetvis vara en orsak, särskilt då samtliga ur ensemblen ofta ser lika frågande ut som jag som åskådare gör när jag försöker greppa det oklara händelseförloppet. Det är extra tråkigt då den slutgiltiga produkten berörs för det här hade kunnat bli en klassiker om alla bitar klaffat. Nu får den nöja sig med att vara en stunds förbaskat fin förströelse.

Det här är sådant kräsna finsmakare spyr galla över medan vi som värdesätter all film, oavsett genre, budget eller budskap kommer finna glädje i. Betyget sätter jag främst efter underhållningen, och därmed erhåller filmen ett högt sådant.

Av: Peter Nilsson (Inlagd: 2007-06-25)