I de första scenerna i denna film får vi möta polismännen Hei (Leung) och Bong (Kaneshiro) som utreder ett våldtäktsfall på nyårsafton 2003 och lyckas lösa detta. Men när Bong senare på kvällen kommer hem till sin och sin flickvän Rachels bostad hittar han henne död. Hon har begått självmord. Filmen hoppar genast framåt i tiden och vi får se hur Bong mår 3 år efter denna tragiska händelse. Från att ha varit en ung lovande polis så är han nu en sunkig och alkoholiserad privatdetektiv som helt gett upp polisyrket.

Snällare har då kanske livet varit mot Hei som är gift med Susan, som är dotter till den stenrika Chou och Hei verkar vara en man som är rätt nöjd med sin tillvaro. Men när Chou och hans betjänt plötslig rånmördas vänds allt upp och ner igen. Susan börjar samtidigt misstänka att någon förföljer henne och håller henne under uppsikt. Hei utreder mordfallet och hittar snart de två skyldiga, två obetydliga halvskummisar som dessutom är mördade de också. Däremot är Hei väldigt skeptisk till Susans misstankar om förföljelse och viftar mest bort allt sånt prat. Susan vänder sig då till Bong som hon och Hei fortfarande har kontakt med. Dels för att utreda om hon är förföljd, men kanske främst för att mer ingående ta reda på vad som hände med hennes pappa. Visserligen pekar alla bevis på de två döden männen, men när Bong börjar gräva i det hela så inser han ganska fort att allt kanske inte är som det först såg ut.

Det kritikerrosade regiparet Andrew Lau och Alan Mak är givetvis mest kända för dundersuccén Infernal Affairs, men har även gjort en hel del annat sevärt. Här visar de än en gång upp det de är bäst på. Mörka, deprimerade och kalla Hong Kong-thrillers. Stämningen i filmen är som sig bör, väldigt avskalad, gripande och närvarande. Filmen fångade ens intresse från första minut. Den är snyggt filmad och föga överraskande är Tony Leung lysande i en av huvudrollerna. Även Takashi Kaneshiro är väldigt duktig i sin roll som den uppgivna och nersupna Bong. En väldigt kul och stark kontrast till allt det gråsvarta och deprimerande är Shu Qi i en av de kvinnliga rollerna. Hon spelar Bongs nya flirt som jobbar på den lokala bar där Bong spenderar väldigt mycket tid. Till skillnad mot i princip alla andra karaktärer är hon glad, sprallig och lite småcrazy. Dessutom är hon ju nästan brottsligt vacker. Det får en att inte helt förlora hoppet när man tittar på Confession of Pain.

Så... Är detta då en ny Infernal Affairs? Nej, den har helt klart sina brister. Manuset framförallt har lite mer att önska. Storyns vändningar och överraskningar känns lite väl enkla att lista ut ibland och vi som tittare får relativt tidigt veta en del saker som gör att filmen tappar sitt spänningsmoment. Filmen hade tjänat på att lämna tittaren ovetande och istället överraskat oss i slutet. Men filmen har ändå sina fallgropar så det gäller att koncentrera sig så man inte missar något.

Confession of Pain sammanfattas bäst som en sevärd och fullt dugglig Hong Kongthriller. Men ha inte för höga förväntningar ändå. Det är inget mästerverk. Har jag fattat det hela rätt är den dock så pass bra att Hollywood under 2009 planerar en remake på även den här filmen. Återstår att se om det blir lika succéfyllt som remaken på Infernal Affairs.