Dodes`ka-den är en viktig film för Kurosawa, dels så var det regissörens första färgfilm och den första utan de tidigare stjärnorna som Toshiro Mifune och Takashi Shimura. Filmen blev ett ekonomiskt totalfiasko och Kurosawa var sedan tvungen att söka sig utanför Japan för att kunna fortsätta skapa film.

Handlingen utspelar sig under modern tid i ett av Tokyos slumområden och tittaren får följa några personer under ett par dygn, pojken som inbillar sig att han är spårvagnsförare och styr sitt låtsaståg i området, en luffare och hans lilla son som fantiserar fram ett husbygge, en ung flicka som blir utnyttjad av sin styvfar och flera andra människor i samhällets utkant. Med sin handling är filmen det mörkaste som regissören gjort och väldigt annorlunda från hans tidigare filmer. Filmen är fragmentarisk och man får som tittare bara enstaka glimtar ur personernas liv och oftast inte alls reda på vad som gått snett för dom. Historierna går in och ut i varann och det är pojken som med sitt låtsaståg knyter ihop alla historier genom rundan tåget tar i slumområdet.

Det som verkligen gör filmen intressant är användandet av färgen, Kurosawa har verkligen använt färgfilmen så mycket som det bara går och ibland tar färgerna nästan över och blir huvudpersonen. Särskilt gäller det huset som luffaren och hans son fantiserar fram, huset ändrar form och färg hela tiden under som paret diskuterar hur detaljerna ska formges och byggas. Även hos två par boende mittemot varann är färgen viktig, hos det ena paret går allt i gult och hos det andra är färgen röd. När männen i respektive hus är berusade och går in till fel kvinnor så skär sig färgerna tillsammans.

Dom andra historierna är på samma vis både fascinerande och tragiska men visst finns det positiva och hoppingivande inslag i filmen, särskilt gäller det den äldre mannen som alltid är hjälpsam och ställer upp för dom andra invånarna i området på olika sätt. När man ser filmen förstår man att Kurosawa verkligen tog en stor risk med den eftersom det trots allt var sina historiska samurajfilmer som hade gjort honom berömd men att våga göra en sån här film är modigt och jag tycker att den håller samma höga filmiska kvalitet som De sju samurajerna och hans andra mästerverk. Om man ska jämföra med någon annan film så är kanske Rödskägg den film som ligger närmast Dodes`ka-den i sitt sociala engagemang och i betraktandet av samhällets utstötta.

Av: Ulf Lönn