Simon Yam är en otroligt duktig skådespelare, det har han bevisat om och om igen igenom åren han har tagit sina steg i Hong Kongs film värld. Igen, igen och åter igen har han låtit oss ta del av sin utsökta karisma inom sitt agerande. När jag nu skriver min recension om Dr. Lamb så kan jag utan tvekan säga att utan Simon Yam så hade det inte blivit mycket till film alls. Om jag tittar på den så lyfter Simon Yam likt Anthony Wong i The Untold Story hela filmen själv och lämnar dom andra skådespelarna att blekna bort och försvinna i hans närhet. Dock bör jag skriva lite om filmens handling innan jag beskriver vad som är bra och dåligt enligt mig.

Dr. Lamb baseras precis som The Untold Story och många andra Cat III filmer på en sann historia, denna är från 1982, hur mycket som är sant här är svårt att svara på då man gärna drar på lite extra i film, men är bara ett sandkorn sant så är det hemskt nog. När man på ett framkallnings labb får fram foton på kvinnor som ser lite väl döda ut för att låtsas vara detta misstänker man att en mördare är i farten. Polisen kallas in när detta blir misstänkt att vara ett mordfall. I utredningen håller Inspektör Li (Danny Lee) och hans mindre smarta poliskollegor. Dock känner Li igen kvinnan på bilden som en av dom som har försvunnit spårlöst under året som gått. Polisen sätter nu en fälla för den som ska hämta fotona. Den som kommer och plockar upp dessa är en taxi chaufför vid namn Lam Gou Yee (Simon Yam).

Från början försöker Lam Gou Yee att skylla på någon annan och att han bara hämtade upp bilderna men efter ett tag så vacklar hans historia och polisen börjar med bryska medel slå och tortera fram sanningen ur honom. Efter ett tag och med medel som faktiskt för mig är ganska så löjliga så kommer historien fram. Han berättar nu om vad som har hänt med dom försvunna kvinnorna och vad han har gjort med dom.

Det finns inte så mycket mer att säga om vad Dr. Lamb handlar om, det är ingen speciellt svår eller komplicerad historia, Cat III filmer brukar sällan vara det. Vad som dock är mer komplicerat och väldigt synd är just hur Hong Kong presenterar sina mer mörkare alster inom filmbranschen. Detta är en mörk historia och den bjuder ibland på en väldigt tät och otäck stämning men märk att jag säger ibland. Vad som händer här är att en annan otäck stämning kryper in som den oftast gör i Cat III filmer, den riktigt dåliga humorn. Den så kallade buskis liknande, skrattretande och inte speciellt ofta roliga humorn. Jag frågar mig varför dom tar med detta men jag vet redan svaret på frågan. Det är så folk gör film i Hong Kong, dom lättar upp den mörka stämningen med en rejäl portion humor så att folk inte ska gå under i bio salongen. Hong Kong borna gillar nämligen att skratta oavsett genre på film eller hur opassande det än är. Dom ser det som en naturlig del av filmen och regissörerna vet detta, om dom vill att filmen ska gå med vinst så måste dessa element in oavsett hur dåligt och tramsigt det än är. Detta tog också både Danny Lee och Billy Tang tyvärr fasta på i Dr. Lamb. Jag undrar många gånger hur bra det kunde ha blivit, hur mörkt det skulle ha varit, hur allvarligt man tagit filmen om man bara hade gått in för den seriöst. Det är nog inte så att regissören inte skulle kunna, i många fall så finns det nog en stark vilja att just göra en seriös satsning. Men då kommer förmodligen producenten för företaget och säger stopp ”det här kan vi inte göra för då går vi med förlust, ni måste slänga in en del skämt och liknande för att göra publiken till viljes”, och det är nog det som också Dr. Lamb har råkat ut för. Man kan kalla detta för en rejäl filmkrock kulturer emellan. Ska man visa Dr. Lamb för någon som aldrig sett en Hong Kong film förut så bör man ta sig en funderare, personen ifråga som inte har kommit i kontakt och inte heller förstår hur man producerar film i Hong Kong kommer med all säkerhet att tänka ”Vad tusan är detta” Jag kan mycket väl förstå den personen om denne tänker så. Vi skiljer oss så mycket i kultur i filmens värld att frågor och oförståelse kommer att framstå.

Det finns dock en ljuspunkt i filmen som räddar Dr. Lamb från att räknas ihop med så många andra dåliga Category III filmer med samma problem och brister, nämligen Simon Yam. Han räddar här med sitt skådespeleri ett brinnande skepp från att sjunka. I princip är det hans insatts som gör Dr. Lamb till en godkänd film. Simon Yam som medverkat i John Woos Bullet In the Head, Ringo Lams Full Contact vet hur man spelar så att en roll blir övertygande, något som han verkligen hade nytta av i Dr. Lamb. Jag var lite orolig första gången jag såg filmen minns jag. Jag hade sett honom i så många andra roller men nu var han med i en Cat III film och det kändes lite konstigt. Ändå så var det en chansning som gick hem och det kändes bra att se Simon Yam även kunna kontrollera en roll som den här. Han utstrålar ett lugn från början, nästan ett harmoniskt sådant och jag hade svårt med att övertygas att han var en mördare. I nästa ögonblick försvinner den fasaden och man får se de gärningar Lam Gou Yee så fasansfullt utför. Det är inte mycket man får se av dessa gärningar utan det är mer att man får föreställa sig det när allt sker. Så en stor applåd till Simon Yam för denna fina insatts i en annars ganska illa framförd film.

Danny Lee spelar polis, igen. Han är duktig men man märker inte hans talang för han går på rutin i sina polis roller, så även här. Jag minns när han vågade och när det faktiskt fanns roller som man blev intresserad av honom. I The Killer spelar han förstås polis återigen men där finns det helt andra förutsättningar och hans rollkaraktär är mycket mer intressant, likadant i City on Fire där han faktiskt gör en roll som en person på andra sidan lagen. Men här spelar han bara en polis som kommer och går och han blir totalt osynlig när Simon Yam dyker upp och stjäl hela föreställningen. Danny Lee´s roll ger ingenting i denna film, han är bara där, men ändå osynlig, det är riktigt illa. I The Untold Story så fanns det i alla fall lite humor med när han spelade polis, men här finns inte ens det och han ramlar ur filmen, riktigt tråkigt för det är inte så att han gör en dålig insats det är bara det att man har sett den förut för många gånger.

Förutom Danny Lee så finns det en skara poliser som spelas av diverse personer som jag inte tänker ta upp här, vad jag tänker ta upp är den felande länken i Dr. Lamb och den börjar och slutar med dessa poliser. Detta upplägg är mycket likt The Untold Story samt många andra Cat III filmer. Teamet består av tre till fyra killar samt en tjej. Dessa har för uppgift att föra fram en rad dåliga skämt som inte platsar alls i Dr. Lamb. Det här är riktigt dåliga skämt om allt från en tjejs brösthalva som flyger över hela rummet från person till person samt tjejen som vill verka sexig framför dom andra killarna. Det här är uselt och riktigt stinkande dåligt men det ska tydligen vara där. Dessa moment är stämnings dödare. En stund så är filmen mörk och synnerligen obehaglig från att i nästa scen gå till flamsig och riktigt dålig. Här blir man förvirrad ibland vad man ska ge för omdöme till Dr. Lamb. Men skaran av skämtsamma och pinsamma poliser kunde ha försvunnit, hur många Cat III filmer skulle ha blivit riktigt bra om inte denna sorts humor fanns, åt andra sidan finns det nog personer som tycker att det är charmen med dessa filmer medan undertecknad bara suckar när han ser just dom scenerna.

Det finns en rad dåliga moment i filmen som dålig humor och uselt skådespeleri av somliga. Detta sänker filmen väldigt mycket enligt mig. Men så finns det en person som lyfter filmen, en person som gör att man vill titta vidare hur dåligt det än var innan den scen han kom fram i och lyste med sin karisma. Jag blir riktigt imponerad av Simon Yam och hans insatts i Dr. Lamb. För att vara ärlig så vågar jag inte tänka på hur den skulle ha blivit utan honom. Jag tror att Danny Lee och Billy Tang ska vara väldigt tacksamma att han kom med skeppet för han räddade det från att gå under. Det här är absolut ingen film för personer som ska se sin första asiatiska film, jag rekommenderar den inte heller till personer som är känsliga för det finns en del scener som kan vara stötande. Vilka jag rekommenderar denna till är just Cat III fantaster samt även alla andra fantaster i denna genre för Dr. Lamb tillhör eliten av just Cat III filmer, vilket är bra för några samt sämre för andra som hatar genren.

Av: Johnny Wester

Winson Entertainment står för denna utgåva. Ljud finns i Dolby Digital 5.1 och 2.0 spår så ljudet gör sig rätt bra i 5.1 spåret. Det finns inget extramaterial på denna utgåva så ni som suktar efter det kan bli besvikna. Det finns inte mycket att hurra för bildmässigt sätt, jag vet inte om det finns något bättre där ute men om det gör det och om ni orkar så leta upp den utgåvan istället om ni fastnade för Dr. Lamb.