 |
 |
| Diskutera
filmen i vårt: |
 |
FORUM |
|
 |
|
 |
 |
 |
| Köp filmen
från någon av våra sponsorer: |
|
|
| |
|
|
|
|
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
Skådespelare:
Yûko Kusunoki, Tomomi Sato, Teruo Yoshida, Kathy
Horan, Hideo Ko, Eizo Kitamura, Masay Takahashi,
Hiroyuki Nishimoto, Kazuo Kato
| År:
1968 |
| Land:
Japan |
| Genre:
Skräck, Sci-Fi |
|
Regi:
Hajime Sato |
| Manus: Kyuzo
Kobayashi, Susumu Takahisa |
| |
| Utgivare: |
| Region: |
|
|
|
 |
|
 |
Recension |
|
"A fiendish
vampire from a strange world in outer space drains his victims'
blood and turns them into weird corpses!"
Behöver jag säga något mer egentligen? Här har vi ju allt vi
behöver:
Vampyr. En klassiker.
En vampyr från rymden. Obetalbart.
En vampyr från rymden som tar över människor genom en spricka
i pannan. Udda, men det fungerar.
Det hela resulterar i en ganska mysig liten film som inte är
exceptionell på något sätt, men däremot stämningsfull och
förvånansvärt mörk. Ett flygplan på väg från Tokyo stöter på
mystiska väderfenomen och flockar med självmordsbenägna fåglar
som flyger rakt in i planet. Med ombord finns en samling
nervösa individer, bland annat en man som försöker ta sig ut
ur Japan då han lönnmördat en brittisk diplomat. Det hela
slutar givetvis i en gisslansituation och planet kraschlandar
någonstans i obygden. Mannen som orsakat det hela tar en
kvinna som gisslan och flyr ut i natten, för att raskt stöta
på ett flygande tefat. Mannen blir som hypnotiserad, varpå
hans panna spricker upp för att släppa in en slemmig parasit.
Såklart. Nu börjar kampen mot rymdvampyrerna, men inte utan
lite inbördes slagsmål och gruff. En efter en trillar de av
pinnen
Det här är en film som jag länge velat se och förväntningarna
har varit höga. Som tur var så blev jag inte besviken. Filmen
är snyggt gjord med ganska bra specialeffekter. Flygkraschen
är väl det som man kan störa sig på då det är väldigt
uppenbart en miniatyr, men jag har sett sämre. Om man vill
vara väldigt negativ så kan man säga att hela filmen
egentligen ser ut lite som ett Dr Whoavsnitt på 35 mm film, då
de flesta scenerna verkar vara inspelade på ett grustag, men
det fungerar faktiskt ganska bra. Fotot är rent, snyggt och
stämningsfullt, speciellt i scenerna där himlen har en blodröd
färg (som Quentin Tarantino uppmärksammat och snott för en
scen i Kill Bill). Det här är en perfekt film att slå på en
sen kväll, eller en regning eftermiddag. Mörk, dyster och
lagom spännande. En hyfsad 4. Inget mästerverk, men bra
underhållning. |
 |
Av: Joachim Andersson |
|
|