Juvenile Delinquents är ett Kinesiskt drama inspelad på en ungdomsanstalt i Shanghai där unga lagbrytare rehabiliteras för att kunna återanpassas i samhället. Omskolning genom undervisning, positivt inflytande från vakter samt ordentligt arbete ska göra hedervärda medborgare av dessa missanpassade ynglingar. Xie Xinjie är en medelålders journalist vars uppdrag blir att skriva en artikelserie om livet på anstalten. Samtidigt börjar hennes son, Chen Lin påverkas negativt av sin nya umgängeskrets.

Det här är uppenbarligen ett prisat verk i hemlandet, en film som rör folk till tårar om man ska tro på vad som förtäljs på omslagets baksida. I västvärlden är dock Juvenile Delinquents så gott som helt okänd, den finns inte omnämnd i någon filmdatabas bortsett från en aning information på http://www.dianying.com/en/. Det enda jag har lyckats luska fram är att många av filmens skådespelare var dömda ungdomar som vid inspelningen genomgick rehabilitering på den anstalt filmen utspelas på.

Medioker och friserad är de ord som först poppar upp så här i efterhand när jag ska försöka resumera mitt tycke om filmen. Medioker främst gällande dess estetiska drag då jag får intrycket av att mycket är hastigt och oplanerat genomfört. Några ambitioner att framhäva funktionella bildkompositioner eller stämningsfull ljussättning lyckades jag aldrig observera. Intrycket är grått och disigt, inte på det sätt som kan anses som lämpligt för film av den här typen. Friserad då jag inte kan smälta detta alster som en trovärdig skildring. Samtliga i fängelsepersonalen framställs nämligen som godhjärtade kamrater, ej benägna att uträtta en enda felaktig handling mot ungdomarna. Och visst, inte förväntar jag mig heller att vakterna ska ge ynglingarna en omgång med elbatongen i varenda sekvens. Problemet ligger snarare i den sliskigt sockersöta gestaltningen av dem. Filmen innehåller även åtskilliga diskutabla moraliska inlägg som osar regeringshyllningar. Propaganda är sällan underhållande i denna form.

Jag tänker dock inte förkasta hela produktionen, medan historien i helhet inte är särskilt minnesvärd finns det däremot ett fåtal ganska gripande sekvenser. Jag blev själv fängslad av segmentet som kretsar kring Xiao Fu, en 14-årig pojke vars kriminella beteende är ett resultat av hur hans familjemedlemmar har behandlat honom genom åren. Pojken (jag har inte en aning om vem skådespelaren är) agerar förbluffande bra och jag önskar att man hade tilldelat honom en egen film. Visserligen spelar de andra ungdomarna relativt bra, men det är Xiao Fu som är filmens stjärna.

Juvenile Delinquents har som bäst ett fåtal gripande stunder men känns mestadels som ett halvhjärtat försök att frambringa ett ordentligt ungdomsdrama. Filmskaparna drar som oftast i fel trådar och belyser kanske fel orsaker till ungdomsbrottslingarnas beteende. Att filmen är omtyckt i hemlandet kan jag däremot förstå, jag tror att befolkningen där har lättare att relatera till filmens händelser. För min del gick det dock inte hem utan jag tilldelar filmen ett lågt betyg.

Av: Peter Nilsson (Inlagd: 2008-05-05)