Titeln kanske bedrar, Kamikaze Girls handlar inte om kvinnliga självmordspiloter, utan det är en liten film om udda vänskap. Momoko är en ung, hängiven "Lolita" som helst önskar att hon levde i 1700-talets Frankrike. Hennes enda intresse cirkulerar kring allt som rör rococco, inte minst kläderna. I det trista lilla samhälle hon lever i är hon ensam om detta. Sina kläder handlar hon i en butik i Tokyo vid namn: Baby The Star Shine Bright, och det hon avskyr mest är folk som köper sina plagg i det lokala köpcentret Jusco. Vänner har hon inga, men bryr sig inte nämnvärt heller då hon finner sådant överskattat.

Momokos tillvaro förändras dock radikalt den dag hon stöter på "Yankeen" Ichigo, en hetlevrad tjej som värderar hederliga slagsmål och stylade mopeder över allt annat. Momoko och Ichigo är raka motsatserna till varandra, och deras första möte slutar väl inte direkt i sagolik vänskap. Men allteftersom Ichigo under en längre tid besvärar Momoko så fattar de på något underligt vis tycke för varandra. Det innebär givetvis att de sätter varandra i mindre behagliga situationer och får erfara en hel del som tidigare varit främmande för dem.

Med Kamikaze Girls kan du inte förvänta dig en ordinär vänskapsskildring trots att den på pappret låter föga nyskapande. Det är en oerhört livfull och roande variant av ett klassiskt tema som bjuder på sprudlande originalitet. Det här är stilfullt, fräckt och gulligt på samma gång, och det fungerar minsann alldeles förträffligt. Att tillföra något unikt till ett så pass urvattnat koncept som detta är allt utom simpelt. Men Tetsuya Nakashima visade sig vara en frisk fläkt och presterade något utöver det vanliga. Jag vågar nog, utan att bli ångerfull, hävda att Kamikaze Girls är en av de bästa komedierna jag fått ta del av på senare år.

Vad jag personligen anser vara filmens i särklass starkaste punkt är det rikliga urvalet av intresseväckande karaktärer. Momoko, spelad av den Japanska pop-idolen Kyoko Fukada (Ring 2, Onmyoji 2) är så sockersöt och attraktiv att det är på tok omöjligt att inte falla pladask för henne. Ena stunden är hon oskuldsfull och helt harmlös för att sedan framstå som världens coolaste brud. Fukada agerar med en enorm övertygelse och kortfattat så måste man älska henne. Anna Tsuchiya, också hon i Japan en populär artist och modell, gestaltar den betydligt hårdare Ichigo. Kamikaze Girls blev hennes filmdebut och hon kom även under samma år att medverka i The Taste of Tea. Vad hon levererar här är mycket engagerande. Karaktärsmässigt fängslade hon mig, trots sitt trilska och påstridiga beteende. Utöver dessa lysande talanger så stöter vi under filmens gång på ett flertal, minst lika spännande personer. Av den skaran är Momokos misslyckade far, stolliga farmor, modedesignern och gängledaren Akimi, samt den lågrankade gangstern med det häpnadsväckande håret nämnvärda.

Den visuella upplevelsen är enastående, det är en synnerligen särpräglad stil Tetsuya Nakashima ger prov på. Man kan se det som ett ganska nyskapande hopkok av diverse estetiskt tilltalande bilder, ett resultat som faktiskt funkar helt utomordentligt. Att mixa så hejdlöst kan vara riskfyllt då den färdiga produkten med lätthet kan sluta i en förvirrande röra. Men det hela går i lås då Nakashima bevarar det viktiga, nämligen innehållet, och låter aldrig stilen få övertaget. De båda elementen kompletterar varandra utmärkt. De färgstarka exteriörerna, framför allt de i lantmiljö, påminde mycket om likartade scener från Shunji Iwais All About Lily Chou Chou, vilket enbart det gjorde mig hänförd och fullt belåten. Återstående delar är ett upptåg av ljuvliga färgkombinationer som tveklöst kommer tilltala det artistiska ögat.

Utan att någon gång bli för sötsliskig eller larvig så roar Kamikaze Girls från sin intensiva början till sitt medryckande slut. Som åskådare är du garanterad en behaglig och extremt underhållande upplevelse, vare sig du är intresserad av Japansk populärkultur eller inte. Den inbjuder till så mycket mer än så. Av de åtskilliga komedier jag har fått ta del av de senaste åren så är detta en av få som verkligen har gjort ett bestående intryck på mig. Det här är filmkonst som skänker nöje och berör. Excellent med andra ord.

Av: Peter Nilsson

Ett fint släpp som egentligen har som enda brist tomt på extramaterial. Själva kvaliten på filmen är dock perfekt. Bilden som är i widescreen lyckas väl med att föra fram filmens färgstarka sidor, och det finns inga repor eller dylikt. Textningen är riktigt bra, den är väl synlig och man hinner lätt med att läsa raderna. Ljudet (DTS Dolby Digital Surround 6.1) finns heller inget att anmärka på. En bra utgåva som lämpar sig riktigt bra för denna smått underbara film.