Många kan få för sig att Takeshi Kitano bara ägnat sin filmkarriär åt mer våldsamma filmer som Hana-bi, Brother, Violent Cop eller Boiling Point men faktum är att en av hans bästa är drama/komedin Kikujiro. Från början var Kitano en väldigt känd komiker i Japan och han är mer känd för sin komiska sida i sitt hemland än dom våldsskildringar vi är vana att se här borta. Jag själv blev väldigt överraskad över Kikujiro då jag aldrig hade sett någon komedi med Kitano utan bara hört talas att han kunde spela roliga roller, något som jag hade väldigt svårt att se framför mig. Jag var lite skeptiskt lagd när jag först satte i DVD skivan men efter ca två timmar var alla mina tvivel om filmen som bortblåsta.

Det är sommar och filmens huvudperson som är en liten pojke vid namn Massao finner att sommarlovet blir allt annat än roligt den här gången. Hans bäste vän åker på semester och han har ingen han kan spela fotboll med. Han bor med sin mormor som för det mesta jobbar och inte är hemma för att hålla honom sällskap. Många gånger har Massao frågat om sin mor och var hon bor. Hans mormor svarar oftast att hon bor någon annanstans och arbetar hårt för deras skull och när han blir stor så kan han hälsa på henne om han vill.

Massao som tillslut inte orkar vänta längre bestämmer sig för att själv leta upp sin mor och hälsa på henne. Han hinner inte långt innan han blir stoppad av några äldre killar som jobbar för Yakuzan. Dom tar hans pengar men som tur är dyker chefen och hans fru upp. Deras chef som heter Kikujiro verkar tycka det är helt ok att ta pengar från små barn men det gör inte hans fru som läxar upp både killarna samt sin make. Hon undrar vart Massao är på väg och han berättar att han vill finna sin mor. Kikujiro s fru tycker att det är för farligt att sända en ung pojke ensam för att hitta sin mor. Kikujiro får mot sin vilja eskortera Massao till hans mor. Det första Kikujiro gör är att spela bort alla respengar. Nu står dom nästan utan pengar. Men resan påbörjas ändå och dom träffar både onda som goda människor samtidigt som Massao och Kikujiro lär känna varandra bättre. Detta blir en resa över det vanliga för dom båda.

Som jag skrev i början så blev jag verkligen inte besviken på Kikujiro. Jag visste att Kitano hade sina rötter i komedin när han var med i duon The Two Beats men att han lyckades blanda komedi och drama på det här sättet är verkligen en trevlig överraskning men ändå ganska väntat. Kitano sa själv att han ville komma ifrån den stereotypa handlingen som hans filmer har fått och göra något som ingen hade förväntat sig vid den tidpunkten. Han lyckades över förväntan. Han stoppar här in komedin han lärt sig från sin tidiga karriär och drama som han använt sig av från sina senaste filmer och tillsammans blir det Kikujiro.

När man ser en film av Takeshi Kitano så märks det ganska väl att det är han som ligger bakom den. Han använder nästan inga kamera svepningar utan dom flesta bilder är stilla och låter sig bilda ett eget språk. Detta är följt av olika klipp som är helt genialiska och som blandas av ljudeffekter. När han först provade det här i Violent Cop så fick han väldigt mycket kritik och många av hans landsmän tyckte att Kitano inte kunde göra film. Detta blev dock hans kännemärke i hans följande filmer som kom. Detta sätt att filma är väldigt läckert och det funkar väldigt bra i Kikujiro. Special effekter är knappast något man kan vänta sig att se i en film som den här. Det enda jag kan skriva är att Kitano s sätt att hantera ljud, bild och vinklar är filmens effekter. Kitano har även lyckats att fånga Japans landsbygd på ett väldigt bra sätt. Många gånger är det väldigt vackert att titta på bakgrunden som omger våra båda huvudkaraktärer och känna att Japan sannerligen har en vacker idyll ute på landet.

Takeshi Kitano gör rollen som Kikujiro och han gör den otroligt bra dessutom. Han är den gapiga och bråkiga personen som är van att få sin vilja igenom samtidigt som han också känner för pojken han hjälper och under resans gång så växer han som människa och förstår att det inte bara det är honom som allt handlar om. Det är en tolkning som Kitano utför med galans. Han bryter här emot dom filmer han brukar göra och låter oss se att han också kan bemästra även komedins genre. Yusuke Sekigushi som var nio år gammal när Kikujiro spelades in hade hård konkurans innan han blev vald att spela Massao. Över 200 kandidater fanns med när uttagningen ägde rum men till slut fick han rollen som Massao. Trots att det är hans långfilms debut så har han även medverkat i olika TV-serier innan han fick rollen i Kikujiro. I sin första långfilm så spelar han en olycklig pojke med en blygsam önskan att vilja se sin mor. Trots sin unga ålder så klarar Yusuke Sekigushi att utöva rollen som Massao på ett underbart sätt. Man känner verkligen med pojken och hoppas att han hittar sin mor och att inget ont händer honom. Det verkar som om kemin mellan honom och Kitano funkat bra under tiden dom spelade mot varandra.

Musiken i Kikujiro är skriven av Joe Hisaishi som skrivit musik för över 20 filmer under sin 20 åriga karriär som musiker. Han har även gjort musik till Kitano s filmer A Scene At the Ocean, Sonatine, Kids Return och Hana-bi. Det här var femte filmen som han skrev musik för Kitano. När jag hör Joe Hisaishi s toner så tycker jag om vad jag hör. Melodin som kommer fram på piano och diverse stråk instrument är rörande och väldigt vacker samt att den passar in i filmens handling. Det är samma melodi slinga genom nästan hela filmen men man behöver inte oroa sig att det blir en uttjatad bit för den är insatt på sådana scener där man verkligen känner att den hör hemma.

Så vad gör den så bra förutom det jag redan nämnt? I manusvägg så är den en väldigt enkel historia men ibland räcker det så för att det ska bli bra. Jag tror inte Kitano hade det som jobbigast när han skrev manus utan mer när han skulle hitta en känsla som gjorde komedin och drama bitarna trovärdiga. Det är förstås bara en gissning och ingen fakta men när jag tittar på hans andra alster så känns det så. Han har spelat både komedi och drama men han är inte så bekant med att blanda dom båda till en film. Nu ville han ge oss något annorlunda samtidigt som han ville låta oss se att han kunde bemästra andra typer av film och i mina ögon så lyckades han verkligen att föra ihop drama och komedi till en helt underbar film.

Takehashi Kitano har verkligen lyckats att beröra mig ordentligt samtidigt som jag skrattat gott åt många av filmens skämt när Kitano s roll figur försöker att hitta på något nytt sätt att få lift eller liknande men allt slutar bara i katastrof ändå. Det här är en varm film som alla borde se för att ta del av Kitanos enorma kunnande inom film. Man kommer garanterat att skratta, man kommer att beröras och man kommer att känna för huvud karaktärerna, gör man inte det så ser man nog på fel film och fel genre av film. Något som jag tänker på då och då är att Kitano s far också hade samma namn som Kikujiro i filmen och jag tror inte det är någon slump direkt men varför han har valt att ta huvudrollskaraktären och döpt den efter sin far kan jag inte förstå då tydligen Kitanos far var väldigt elak och slog sina barn. Jag antar att det finns en andledning men vilken det är vet jag inte. Jag ser ingen anledning till att inte se den här filmen då den är underbart bra och har nog nåt att ge till alla om man nu inte älskar ultravåld för det finner du inte i Kikujiro men du finner en härlig historia om en man och en pojke och deras färd tillsammans. Ibland är det bra nog.

Av: Johnny Wester

En väldigt dålig utgåva på en underbar film vilket är väldigt synd. Bilden har garanterat mycket att önska då den är dammig och smutsig. Ljudet får godkänt men dom som är extramaterials tokiga blir nog väldigt besvikna. Här finns bara en ynklig trailer och läsbara filer om filmen och dess skådespelare. Hoppas det kommer en bättre utgåva i framtiden för det är Kikujiro värd.