Scen 1: En kvinnas väg

Michelle Yeoh spelar en tuff kvinna som kan sägas vara en sorts motsvarighet till Indiana Jones. Med piskan i högsta hugg visar hon vem det är som bestämmer. Och om de personer som står i hennes väg inte förstår detta, så passar hon på att dela ut några välriktade slag och sparkar, eller varför inte låta avtryckarfingret gå varmt på ett maskingevär? I Magnificent Warriors tar hon sig an ett uppdrag som går ut på att finna och flyga en hemlig agent i säkerhet. Denna spionerar på japanerna som vill starta en fabrik för tillverkning av giftgas i en by i Kina under andra världskriget. Självklart går inte allt som planerat, och Michelle Yeoh ställs inför olika val. Vilka låter jag vara osagt.

Scen 2: En doft av 80-talet

Mina förväntningar på Magnificent Warriors var relativt höga. Handlingen skilde sig lite mot tidigare Hong Kong-filmer jag hade sett, och kampsportsscener med Michelle Yeoh lockade. En skön rulle hoppades jag på med andra ord. Och det börjar bra. 80-talsstämningen infinner sig när Michelle Yeoh gör upp med giriga byinvånare när de vägrar ge henne betalt för vapen och ammunition hon skaffat åt dem. Slagsmål bryter ut där hon visar sina färdigheter i kampsport och att hennes karaktär är en idérik människa.

Scen 3: Kraften tar slut

Filmen fortskrider och Richard Ng presenteras för tittaren. Han spelar en mindre ärlig person som fuskar i spel, och han hamnar i klistret då han utger sig för att vara den agent Michelle Yeoh söker efter. När den riktige agenten träder fram måste de alla samarbeta för att uppnå sina mål. Härifrån flyter det på bra ett tag, men dessvärre håller inte filmen till slutet. Den blir inte lika intressant att se på. Handlingen går lite på tomgång, och en del scener kunde ha gjorts bättre. Jag tänker då främst på en lång scen där man får veta huvudpersonernas bakgrund. Sättet det berättas på är irriterande och känns som ett desperat försök från filmmakarnas sida att ge information som de glömde att ta med tidigare.

Scen 4: Domen

Magnificent Warriors innehåller i princip de rätta ingredienserna. En skön 80-talsstämning och några snygga slagsmålsscener. Men trots detta så räcker det inte riktigt fram. Handlingen faller lite när ungefär en tredjedel av filmen kvarstår. Betyget blir därmed en tvåa, men det är en stark sådan.

Av: Mattias Hägg