Ännu en hemsk Amerikansk skitkomedi, där man parat ihop den alltide sevärde Jackie Chan, mot en "rolig" sidekick. Denna gång i form av britten Lee Evans. Det var i allafall mitt första intryck av the Medallion. Som innan gick under namnet Highbinders. Och visst, till viss del hade jag rätt. Men pga Jackie's charm och uppfinningsrikedom när det gäller actionsekvenser blir det ändå ett smått underhållande film.

Handlingen påminner till stor del om den i vidriga Tuxedo. Jackie spelar en snut vid HK-polisen som under olyckliga omständigheter omkommer, men som givetvis blir återuppväckt, och på så sätt för övernaturliga krafter.

Jag har oerhört svårt för datoreffekter. Tycker det var mycket bättre på Ray Harryhausens tid, då man använde sig av stopmotion. Och la ner sin själ bakom filmen. Så är även fallet med Jackie Chan. Han skall verkligen inte behöva förlita sig till datoreffekter, han är ju en effekt i sig. Och jag har för mig att han själv uttrycker sitt missnöje över datoreffekter i dokumentären "Jackie Chan-My Stunts". Men, men. Liksom Chow Yun-Fat, Jet Li och John Woo, har Amerikanarna lyckats "förstöra" en av vår tids största stuntmän och gjort honom till en produkt.

Men The Medallion har sina höjdpunkter. Även om Jackie börjar bli till åren, levererar han fortfarande. Sammo Hungs fightkoreografi är helt okej, och Jackie har faktiskt några av sina bästa scener sedan Rumble in the Bronx. Det märks att Sammo och Jackie går långt tillbaka. Däremot tycker jag att det används lite för mycket wire-scener, och dom faktiskt inte speciellt bra gjorda. Lee Evans var till en början oerhört irriterande, kanske inte lika mycket som Chris Tucker i Rush Hour. Men han växte faktiskt med filmen, och till stor del, står faktiskt Lee för de flesta gapskratten.

Vad var då negativt med The Medallion? Anthony Wongs dubbning tyckte jag var oerhört påfrestande, samt att man använde denna mästerliga skådespelare i en sådan meningslös roll. Själva historien är dessutom väldigt fåning. Jackies filmer har ju iofs alltid varit fåniga, men hans Amerikanska filmer känns direkt riktade till en målgrupp på 10-12 år. Och till sist, alla värdelösa datoreffekter. Som sagt, Jackie skall INTE behöva förlita sig till datorer.

Av: Stefan Johansson

R3-utgåvan som jag har i min ägo är helt okej. Filmen presenteras i en anamorfisk överföring och vi bjuds på ett dolby digital-spår, samt även ett DTS-spår. Jag antar att R1:an har klar bättre bildkvalité, men med tanke på att filmen "bara" är okej, kan det vara värt att köpa den betydligt billigare R3:an.