Innan jag såg Men Behind The Sun, hade jag hört väldigt mycket om den. I forum där frågan ”världens vidrigaste film” kom upp så blev denna film genast omnämnd tillsammans med Guinea Pig filmerna. Jag har sett Guinea Pig och jag vet att japanerna inte tvekar inför att visa våld in i minsta detalj. Så därför var jag något sånär beredd på diverse äckligheter. För äckligt blir det.

Men Behind The Sun handlar om de japanska lägren i Manchuriet under andra världskriget där det bedrevs forskning på kinesiska krigsfångar för att ta fram biologiska vapen. Lägren i Manchuriet kan lätt jämföras med de nazistiska koncentrationslägren.

Filmen var från början tänkt att bli en dokumentär men det visade sig vara omöjligt eftersom den japanska armen förstört nästan alla bevis på att, den här mörka delen i japanska historien, någonsin har inträffat. Regissören Tun Fei Mou började arbetet med filmen 1982. Det tog fyra år att få ihop all fakta och att skriva manuset. Men den kinesiska regeringen ville inte stödja Mou ekonomiskt för att de var rädda att förlora kontakten med japan om en sådan film skulle göras. Det är därför filmen inleds med texten ”Friendship is friendship. History is history”. Trots det så sade japaner åt Mau när han var i Tokyo ”Lämna landet eller bli skjuten”.

I en scen i filmen blir en pojke styckad. Väldigt stark och äcklig scen och tydligen, enligt regissören så ska detta vara ett riktigt lik. Mou säger att de fick liket några timmar före innan scenen spelades in. Pojkens föräldrar tyckte att eftersom pojken redan var död, var detta ett bra sett att göra något för det kinesiska folket. Hur mycket äkthet det är i det här vet jag inte, kanske får man ta det med en nypa salt. Vid premiären i Kina ska 16 människor ha dött pågrund av filmen, vilket också kan diskuteras. Något som nog helt är säkert är att alla som har sett den blir berörda.

Men Behind The Sun kan närmast liknas som en asiatisk verison av Schindler’s List från 1993. Även om filmen verkligen är en av de äckligaste filmerna jag någonsin sett, kan jag inte säga att det är en dålig film. För det är den inte. Filmen är väldigt realistisk och gentemot amerikanska krigsfilmer så innehåller denna film inga hjältar, inga pampiga stråkarangemang. Här finns inga försköningar. Som en medlem i Manchuriet som fortfarande var i livet sade: ”Den här filmen visar sanningen”. Se den här filmen en gång och du glömmer den aldrig!

Av: Mats Udd