En av regissörens mer experimentella filmer där historien är oerhört enkel, en kvinna blir våldtagen av en tjuv och hennes man mördas. Vi får sedan i domstolen höra fyra olika versioner av händelsen, tjuvens, kvinnans, ett vittnes och även den mördade mannens historia som berättas via ett medium.

Historien förändras beroende på vilken av personerna som återberättar händelsen och det är det som är filmens styrka. Skådespelarnas rollfigurer förändras med dom olika versionerna och alla historier är lika sanna eller falska, åtminstone för oss betraktare. Historien är en mordgåta utan lösning, det är miljöerna och agerandet som är det viktiga.

Filmen inleds och avslutas på samma ställe, ett övergivet tempelområde där tre män tagit skydd undan regnet och prästen (Minoru Chiaki) och skogshuggaren (Takashi Shimura) berättar historien om brottet och rättegången för den tredje mannen.

Miljöerna är fantastiska, när det regnar vid templet så är det verkligen som om himlen har öppnat sig och det bara öser ner vatten, och i skogsmiljön där brottet sker så smälter skådespelarna nästan samman med bakgrunden. I övrigt så är filmen väldigt stram, det är aldrig mer än tre personer i bild samtidigt och scenografin är enkel med ett par tre olika miljöer.

Som i dom flesta av regissörens filmer så finns det en stor dos humanism och medmänsklighet i filmens budskap även om, som en av personerna i filmen säger, alla människor ljuger och beter sig så illa att till och med demonerna lämnat området på grund av rädslan för just människan. Enkelt och effektivt och en klassiker som bör ses om flera gånger.

Av: Ulf Lönn (Inlagd: 2008-05-05)