|
Silk är en av
de där filmerna som legat alldeles för länge i ”måste-se”-högen,
men till slut hittade den hela vägen in i dvd-spelaren!
I Silk får vi följa, ett av regeringen lejt, forskarteam som
arbetar med anti-materia, ”Menger Sponge”. Menger Sponge är
en mystisk liten kub som uppfattar och visar energier som
det mänskliga ögat inte kan uppfatta, t.ex. spöken och
andar. Detta förklaras snabbt genom tidningsrubriker och jag
hade lite svårt att hänga med i forskningstermerna.
Teamet leds av den handikappade forskaren Hashimoto, en
bitter och tystlåten man som är mycket hängiven sitt projekt
och ser Menger Sponge som sitt livsverk.
En dag hittas teamets fotograf död i en lägenhet i en sunkig
del av Taipei och i hans Menger Sponge-behandlade kamera
finner man en bild av en liten pojke i lägenheten och det
verkar som de till slut hittat ett spöke. De upprättar ett
labb i lägenheten och övervakar pojken som håller sig
väldigt lugn, sitter mest i ett hörn och pratar med sig
själv. Då de inte kan höra vad han säger anlitar de polisen
Tung , som är en egensinnig polis som dock kan konsten att
läsa läppar.
Varje dag klockan 17 lämnar pojken lägenheten och Tung, som
sprejat sina ögon med Menger Sponge, väljer att skugga
honom. Han lär sig genom att betrakta pojken att ögonkontakt
inte är någon bra idé, då pojken kan döda dig då. Bit för
bit av pojkens historia faller på plats och Tung börjar
snart undra om pojken verkligen är den riktiga boven i
dramat eller om det finns något mer…
Samtidigt börjar forskarteamets regeringskontakt tröttna på
Hashimotos slöseri med resurser och väljer att lägga ner
Hashimotos forskning. Hashimoto i sin tur tappar greppet om
verkligheten och börjar praktisera sin forskning på sig
själv istället.
I en sidostory får vi också följa Tung och hans kamp med sin
sjukliga mamma och hans känslor för sin flickvän. Detta
känns lite som utfyllnad, men man får lite förståelse för
hans tungsinta person.
I slutet av den här filmen händer allting väldigt fort och
det är tyvärr lite svårt att hänga med även här. Tung spelas
av Chen Chang som vi tidigare sett i bl.a. ”2046” och
”Crouching Tiger, Hidden Dragon”, gör ett helt okej jobb men
det är ingen karaktär jag kommer komma ihåg nån längre tid.
Istället känns Yosuke Eguschi´s Hashimoto verkligt bitter
och välspelad, och karaktären hade gärna fått lite mer
utrymme tycker jag. Har inte sett Eguchi i något innan men
det är alltid roligt att bli positivt överraskad.
Visst är filmen tänkvärd och det finns en del smarta
frågeställningar såsom varför spöken väljer att stanna kvar,
och hur man blir ett spöke, men tyvärr räcker inte det hela
vägen.
Undrar när jag ska lära mig att inte bygga upp för höga
förväntningar på filmer jag velat se länge? Med
förväntningarna höjs ju även kraven. |