Kazuhiko Sagawa lämnar Tokyo för att besöka sin nyblivna kärlek, Yuko Nonomura, som har sitt hem i en avlägsen landsbygd. Vid hennes bostad mottar Kazuhiko den hemska nyheten om att Yuko nyligen avlidit efter en trafikolycka. Men något stämmer inte, hemmets boende Shido Nonomura och den ovänlige krymplingen Genzo förtäljer inte hela sanningen och under natten när Kazuhiko besöker kyrkogården möter han Yuko, men hon är isande kall och absent.

Några dagar senare börjar Kazuhikos syster Keiko oroa sig, hennes bror har inte återvänt och familjen Nonomura går inte att nå via telefon. Tillsammans med sin pojkvän, Hiroshi, beger hon sig till Nonomuras hem i hopp om att finna sin bror vid god vigör. Men vid besöket hävdar Shido att Kazuhiko lämnat huset i sorg efter upplysningen om Yukos död. Likt sin bror smälter hon inte berättelsen och får sina onda aningar besannade att Kazuhiko inte lämnat området då hon på kyrkogården finner hans ring, blodig.

Japansk vampyrfilm stilmässigt besläktad med brittiska Hammers helgjutna klassiker, smaskigt! Och tämligen ovanligt. Produktion står TOHO för vars studio är vida berömd för sina Kaijufilmer (främst Godzilla) och med legendariska regissörer som Akira Kurosawa och Ishiro Honda under sitt baner. Med mängder av högkvalitativa monster- och Sci-Fi-rullar i bagaget är det förstås laddat när man får chansen att se hur de hanterar skräckfilmens värld – ett område TOHO inte är lika bevandrade inom. Vampire Doll (1970) är den första filmen av tre med vampyrtema. De övriga bär titlarna Lake of Dracula (1971) och Evil of Dracula (1974) och samtliga är regisserade av Michio Yamamoto.

Vampire Doll är traditionell skräck av ”mysvarianten” som i första hand förlitar sig på kuslig stämning som alternativ för bloddrypande effekter. Filmens enda blodspillan visualiseras först under slutstycket och innan dess är det en djävligt tät atmosfär i förening med skickliga karaktärsgestaltningar som inbjuder åskådaren till en trivsam upplevelse. Det är ett verk som lätt kan förknippas med brittiska Hammer Films (världens bästa skräckfilmsbolag, vad andra än hävdar har de självfallet fel) då Vampire Doll både utseende- och handlingsmässigt har mycket gemensamt med flertalet av deras avkommor. Till och med lantgodset är av västerländsk karaktär, likaså de eminenta inomhusmiljöerna med europeisk prägel. Musiken, som är av kalla-kårar-kategorin, ger samma icke-Japanska förnimmelse, och faktiskt funkar det hela utomordentligt.

Givetvis är det de Japanska aktörerna som avslöjar filmens härkomst och beträffande deras insatser finns det bara positiva ord att framföra. Yoko Minazake är riktigt obehaglig som Shido Nonomura med sin osympatiska stämma och oberäkneliga personlighet. Mest skrämmande är dock Yukiko Kobayashi som avlidna dottern Yuko Nonomura. Hon ser fullständigt livsfarlig ut med sitt otäcka, mordlystna leende och intensiva blick och det är en skam att hennes framträdande är något begränsat till filmens inledning och avslutning. Resterande rollinnehavare levererar det de ska, men det är Minazake och Kobayashi man kommer ihåg efteråt.

Vampire Doll är ett fint tillskott i TOHOs beundransvärda arkiv och medan det inte är en direkt överväldigande film är den definitivt likvärdig många av sina västerländska släktingar. Är det här din genre? För all del, se den då.

Av: Peter Nilsson (Inlagd: 2008-07-27)