|
Någonstans i
Kinas ensliga landsbygd hittas en medvetslös ung flicka.
Utmärglad och blåslagen är hon i behov av vård. I den
närbelägna byn är det bara en äldre man som visar omtanke nog
att hjälpa henne. Flickan blir vid sitt uppvaknade snabbt fäst
vid mannen, som till allas förvåning bestämmer sig för att
behålla henne. Inte minst väcker det ilskna känslor hos
mannens son och dennes fru vilka vägrar att acceptera flickan
som en medlem i familjen.
Warm Spring är ett prisbelönat Kinesiskt drama som av någon
anledning tycks vara helt okänd här i väst. Mitt exemplar av
filmen fick jag tag på i Beijing och trots att utgåvan är
engelsktextad verkar den inte finnas till försäljning utanför
Kinas gränser. Inte för tillfället i alla fall.
I stora drag präglas Warm Spring av vardagsdramatik i maklig
takt där det ofta är sparfattigt med dialog och stora
händelser får lämna plats åt mer alldagliga ting. Filmens
karaktärer är samtliga fattiga lantbrukare och deras värld
sträcker sig inte mycket längre än till åkerfältens
ytterkanter. Små saker, som en extra utsökt måltid, nya kläder
eller skor är betydelsefulla för dessa människor, sådant som
vi ser som en självklarhet. Det är inte vidare svårt att
begripa den centrala intrigen. Den unga flickan ses som en
inkräktare i en värld där man inte har råd att vara frikostig
och det ligger en viss skepticism i betraktandet av
främlingar. Den gamle mannens beslut att fostra flickan anses
mest som dumdristigt när det i själva verket är en hedervärd
uppoffring.
Samspelet mellan farbrorn och flickan är emellanåt
oklanderligt och de förmår att väcka empatiska känslor.
Skådespeleriet är överlag smakfullt men tyvärr har filmen
preparerats med en överdos sentimentalitet. Till en början
fullt förstålig då omständigheterna ursäktar deras
gråtmildhet. Men ju längre filmen fortgår, med tårdrypande
sekvenser ständigt passerande, brister tålamodet. Det gråts av
glädje, och det gråts av sorg, nästan varje scen är upptakten
till ett nytt utbrott av tårar och det blir snabbt lite
enfaldigt. Bistånd kommer dock i form av enastående
bildkompositioner där landskapets utbredda skönhet har
nyttjats till max. De färgstarka miljöerna blir med ens
behagligare att skåda i samverkan med Zha Gans ypperliga
musik. Många av filmens birollsinnehavare ger också en
nödvändig handräckning. Den något humoristiskt betonade
grannsämjan känns oumbärlig.
Ett relativt tilltalande men inte särskilt välbalanserat drama
är vad Tana Wulan har lyckats åstadkomma med Warm Spring, en
film som påbörjas fullt dugligt men som förlorar sin styrka på
grund av regissörens felaktiga val att överdramatisera fler
ögonblick än vad någon är förmögen att smälta. Betyget blir
dock en 3a, vilket beror på att filmens positiva aspekter i
slutändan väger tyngre än de negativa. |